Ålder...

I somras fyllde jag 40 år, huga vad gammal jag blivit. Fast jag känner mig inte gammal, det är mer omgivningen som ser mig som sådan, eller kanske de som är är mindre år än vad jag är. Möjligen att jag är tröttare nu för tiden, men det har ju att göra med att man inte sovit ordentligt de senaste sju åren. Mina klasskamrater på Universitetet tyckte verkligen att jag var jättegammal, fast efter några öl på krogen så sa de: Susanne du är rätt cool ändå, fast du är så gammal... Vet inte hur jag ska tolka detta.

I helgen fyllde min farmor 92 år, hon bor i en röd liten stuga alldeles ensam och har en trädgård som skulle göra vilken trädgårdsmästare som helst avundsjuk. Hon odlar alla sina grönsaker själv och har ett potatisland utan ogräs. Varje vår sätter hon potatis och andra grönsaker, hon står där med spaden i jorden och jag begriper inte hur människan orkar. Men jag är naturligtvis jätteglad att ha en så pigg farmor. Min farmor har varit med om så mycket svåra och tunga saker så jag är djupt imponerad av att hon vid sin ålder klarar sånt som jag tycker är jobbigt. Det är RESPEKT.

Jag tror inte jag blir 92, men har jag fått en tiondel av hennes gener så är jag nöjd. Hon talade även om för mig att: "När du går i pension, då blir du pigg igen", tack farmor det är bara 25 år kvar.